Idag har jag varit på Tasseborg och kikat på trevliga kattgrejer. Inspirerad av Tweetys shoppingrunda igår, så hittade jag också ett koppel eller rättare sagt en sele med koppel, som jag hoppas ska vara mjukt och behagligt för lilla nakenfisen Oskar. Och samtidigt säkert och lätthanterligt för matte och husse. Det blir till att tidigt vänja honom vid att selen finns. Först får den nog bara vara med i korgen, för att sedan gå över till att han får ha selen på sig under kortare stunder, och utan kopplet. När katten blivit van detta, kan man prova att gå omkring lite tillsammans inomhus. Först får han bara strosa fritt, sedan kan man hålla i kopplet och försiktigt leda den. Det kan nämligen kännas ovant att någon håller i andra änden. När allt detta känns helt OK, kan man bege sig ut för att gå en liten bit. En bit i taget – träning ger färdighet. Här behövs som med mycket annat – en stor dos tålamod och mycket uppmuntran. Har man tänkt att kunna sela sin katt, kan det vara bäst att börja i tid, då brukar det inte vara några problem. Mina föräldrars norska skogskatt var lite för gammal för att vänjas vid sele, så den demonstrerade vilt och högljutt tills han slapp eländet.
Foto: ©Jellon
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar